Alfred och Emily
av Doris Lessing
Doris Lessings föräldrar – Alfred Taylor och Emily McVeagh – var som unga positiva och initiativrika, och med alla sina goda egenskaper skulle de ha kunnat skapa sig en lycklig tillvaro. Men Första världskriget förändrade dem i grunden. Han skadades svårt i striderna i Flandern och fick uppleva hur nästan alla hans kamrater slaktades, hon vårdade sårade och döende soldater på ett Londonsjukhus.
Boken består av två delar – i den första, en kortroman, ger Lessing sina föräldrar ett liv som hon önskar att de hade fått uppleva. I den andra beskriver hon hur livet i verkligheten gestaltade sig i Sydrhodesia, där minnenas maror, brustna drömmar, ensamhet och sjukdomar till sist knäckte dem.
Doris Lessing har skrivit om sina föräldrar tidigare, men här skildrar hon dem på ett nytt sätt, mer klarögt och förstående och utan ungdomens aggressioner. Dessutom ger hon en bild av det koloniala livet, av förhållandet mellan vitt herrskapsfolk och svarta tjänare, av politiken, naturen och mycket, mycket mera. Det är en rik, levande och känslostark skildring av en fascinerande tillvaro som nu förefaller mycket avlägsen.
Doris Lessing är född i Persien av engelska föräldrar och växte upp i Sydrhodesia. 1949 flyttade hon till London där hon fortfarande bor. Nästan alltid med en katt i huset.
Rhodesia är miljön i många av Doris Lessings tidiga verk, där hon bland annat skildrar rasproblematiken och i romansviten Våldets barn även sin egen dåtida vurm för kommunismen. Genombrottet kom med Den femte sanningen som blev viktig för kvinnorörelsen genom sin angelägna belysning av kvinnlig erotik, politiskt engagemang och författandets villkor.
Hon har skrivit mer än trettio böcker i olika genrer och hennes författarskap har en ovanligt stor spännvidd.
År 2007 tilldelades hon Nobelpriset i litteratur. Motiveringen löd: ”Den kvinnliga erfarenhetens epiker, som med skepsis, hetta och visionär kraft har tagit en splittrad civilisation till granskning.”