Carl Michael Bellman,
svensk skald,
född 4 feb. 1740,
död 11 feb. 1795.
Son till professor
Johan Arndt Bellman och Catharina Hermonia.

Föddes i Stockholm i huset n:r 112,
kvarteret Rosendal, Björngårdsbrunnsg. (nu Bellmansg.) 24, Maria församling.

Här är några av Bellmans mästerverk:
    EPISTLAR
    – Epistel No. 2
    – Epistel No. 9
    – Epistel No. 71

    SÅNGER
    – Sång No. 41
    – Sång No. 64

    ÖVRIGA VISOR
    – Gustafs Skål!
    – Vaggvisa för sonen Carl >

 Ordista
Bacchus – Den romerska motsvarigheten till grekiska Dionysos, vinets och extasens gud.
Bacchi Lada – Detsamma som krogen.
Berg – Se Fader Berg.
Brodd – Gräsets brodd, det nya späda gräset.
Bugter – överdrivna bugningar i dansen.
Calescher – Fyrhjuliga vagnar med sufflett.
Confonjum, Confonium – Egentligen Kolofonium, stråkharts; även folkligt skämtsamt om spritdrycker.
Cousin – En allmännare betydelse än det släktspecifika kusin, snarast vän.
Ducriner – Insydda stoppningar på männens rockar för att ge dem en elegant form.
Dulcjan –– Mindre fagott.
Fader Berg – Tapetmålare och Stads-Virtuos på flere instrumenter.
Fiskartorpet – Värdshus vid Värtan.
Fredman – Namnkunnig urmakare i Stockholm (utan ur, verkstad och förlag).
Fukter – Löjliga åtbörder och rörelser.
Förvillar – Spelar fel.
Ger nu öfver – Spyr.
Gumman på Thermopolium – Caffehus i Myntgränden, så kalladt på 70-talet (1770).
Gumpen – Rumpa, bakdel, stjärt.
Hals-fräs – Spetskrås; en annan tolkning kan vara att hon harklar sig.
Hoglands – Rött eller vitt Bordeauxvin, som stundom serverades med ilagda blad av kryddväxter, oftast pimpinell.
Honnett – Anständig.
Hårpiskan – Sammanflätat hår omvirat med band.
Jergen Puckel – Under Hall-Rätten (en institution som bevakade rättigheterna för arbetare och företagare utanför skråordningen).
Kindbenen – Smilar överdrivet.
Konstigt – Konstfullt.
Kullrar – Rulla, tumla omkull.
Kåda – StrÂkharts.
Kräk – Detsamma som kryp, "smådjur".
Liljo – Bröst.
Lotta – Jungfru på Thermopolium.
Maner – Med manér, d.v.s. konstfullt anlagd.
Najader – I grekisk/romersk mytologi kvinnliga naturväsen av olika slag. Dryaderna befolkade träden, oreader fanns i bergen, nereiderna befolkade havet och najaderna levde i sjöar och floder. Bellman använder ordet för att beskriva en ung kvinna, oftast med erotisk laddning.
Nympher – Se Najader.
Paulun – (Himmels-)säng.
Primo ..., Secundo ... –– För det första ..., för det andra ....
Ränla – Rännilar.
Röna – Erfara.
Silfversträng – Den lägsta fiolsträngen, omspunnen med silvertråd.
Skrufva – Stämma fiolen.
Slem – Skurkaktig.
Spord – Detsamma som känd.
Stor sak – Strunt i det.
Stöfletter – Stickade eller vävda damasker.
Syra – Sur fuktig mark.
Thermpopolium Boreale – Kaffehus vid Myntgränden. Termopolion (grekiska) ställe där man serverar varma drycker. Boreale (latin) = nordlig.
Ulla – Ulla Winblad, nymph och prästinna i Bacchi Tempel. Fadren fordom Corporal vid Gardet.
Våda – Svår belägenhet, egentligen "i valet och kvalet".
Vädren – Vindarna.
Zephirens – Zephyrus kallade man västanvinden i den grekiska mytologin.
Klicka på listen för ordlistan!

Fler mästerverk finns på Bellmans hemsida
Vaggvisa för min son Carl
den 18 augusti 1787

Lilla Carl, sov sött i frid!
Ty du får tids nog vaka,
tids nog se vår onda tid
och hennes galla smaka.
Världen är en sorgeö:
bäst man andas skall man dö
och bli mull tillbaka.

En gång, där en källa flöt
förbi en skyl i rågen,
stod en liten gosse söt
och spegla sig i vågen:
bäst sin bild han såg så skön
uti böljan, klar och grön,
straxt han inte såg'en.
Så är med vår levnad fatt,
och så försvinna åren:
bäst man andas gott och glatt,
så lägges man på båren.
Lilla Carl skall tänka så,
när han ser de blomor små,
som bepryda våren.

Sove lulla, lilla vän!
Din välgång alla gläda.
När du vaknar, sku vi sen
dig klippa häst och släda;
sen små hus av kort – lull lull –
sku vi bygga, blåsa kull
och små visor kväda.

Mamma har åt barnet här
små gullskor och gullkappa,
och om Carl beskedlig är,
så kommer rättnu pappa,
lilla barnet namnam ger...
Sove lulla! Ligg nu ner
och din kudde klappa.