Carl Michael Bellman,
svensk skald,
född 4 feb. 1740,
död 11 feb. 1795.
Son till professor
Johan Arndt Bellman och Catharina Hermonia.

Föddes i Stockholm i huset n:r 112,
kvarteret Rosendal, Björngårdsbrunnsg. (nu Bellmansg.) 24, Maria församling.

Här är några av Bellmans mästerverk:
    EPISTLAR
    – Epistel No. 2
    – Epistel No. 9
    – Epistel No. 71

    SÅNGER
    – Sång No. 41
    – Sång No. 64

    ÖVRIGA VISOR
    – Gustafs Skål! >
    – Vaggvisa för sonen Carl

 Ordista
Bacchus – Den romerska motsvarigheten till grekiska Dionysos, vinets och extasens gud.
Bacchi Lada – Detsamma som krogen.
Berg – Se Fader Berg.
Brodd – Gräsets brodd, det nya späda gräset.
Bugter – överdrivna bugningar i dansen.
Calescher – Fyrhjuliga vagnar med sufflett.
Confonjum, Confonium – Egentligen Kolofonium, stråkharts; även folkligt skämtsamt om spritdrycker.
Cousin – En allmännare betydelse än det släktspecifika kusin, snarast vän.
Ducriner – Insydda stoppningar på männens rockar för att ge dem en elegant form.
Dulcjan –– Mindre fagott.
Fader Berg – Tapetmålare och Stads-Virtuos på flere instrumenter.
Fiskartorpet – Värdshus vid Värtan.
Fredman – Namnkunnig urmakare i Stockholm (utan ur, verkstad och förlag).
Fukter – Löjliga åtbörder och rörelser.
Förvillar – Spelar fel.
Ger nu öfver – Spyr.
Gumman på Thermopolium – Caffehus i Myntgränden, så kalladt på 70-talet (1770).
Gumpen – Rumpa, bakdel, stjärt.
Hals-fräs – Spetskrås; en annan tolkning kan vara att hon harklar sig.
Hoglands – Rött eller vitt Bordeauxvin, som stundom serverades med ilagda blad av kryddväxter, oftast pimpinell.
Honnett – Anständig.
Hårpiskan – Sammanflätat hår omvirat med band.
Jergen Puckel – Under Hall-Rätten (en institution som bevakade rättigheterna för arbetare och företagare utanför skråordningen).
Kindbenen – Smilar överdrivet.
Konstigt – Konstfullt.
Kullrar – Rulla, tumla omkull.
Kåda – StrÂkharts.
Kräk – Detsamma som kryp, "smådjur".
Liljo – Bröst.
Lotta – Jungfru på Thermopolium.
Maner – Med manér, d.v.s. konstfullt anlagd.
Najader – I grekisk/romersk mytologi kvinnliga naturväsen av olika slag. Dryaderna befolkade träden, oreader fanns i bergen, nereiderna befolkade havet och najaderna levde i sjöar och floder. Bellman använder ordet för att beskriva en ung kvinna, oftast med erotisk laddning.
Nympher – Se Najader.
Paulun – (Himmels-)säng.
Primo ..., Secundo ... –– För det första ..., för det andra ....
Ränla – Rännilar.
Röna – Erfara.
Silfversträng – Den lägsta fiolsträngen, omspunnen med silvertråd.
Skrufva – Stämma fiolen.
Slem – Skurkaktig.
Spord – Detsamma som känd.
Stor sak – Strunt i det.
Stöfletter – Stickade eller vävda damasker.
Syra – Sur fuktig mark.
Thermpopolium Boreale – Kaffehus vid Myntgränden. Termopolion (grekiska) ställe där man serverar varma drycker. Boreale (latin) = nordlig.
Ulla – Ulla Winblad, nymph och prästinna i Bacchi Tempel. Fadren fordom Corporal vid Gardet.
Våda – Svår belägenhet, egentligen "i valet och kvalet".
Vädren – Vindarna.
Zephirens – Zephyrus kallade man västanvinden i den grekiska mytologin.
Klicka på listen för ordlistan!

Fler mästerverk finns på Bellmans hemsida
Gustafs Skål!
 
Den bäste Kung, som Norden äger:
Han ej tål,
At vigtskåln ojämt väger.
God och glad,
Han Ilskans röst föraktar
Samt afvaktar
Och betraktar
Dårskap i sin grad.

Sådan Kung
Är värd att styra Sveriges öden:
Rask och ung,
Ej rådlös uti nöden.
Wasa Ätt
Har aldrig lärt att svika,
Aldrig tvika,
Men at fika
Till at göra rätt.





Kung Gustav III
(av Alexander Roslin 1775)


Visan skrevs som en hyllning till Gustav III vid dennes statskupp den 19 augusti 1772.
    Bellman hade innan statskuppen ägde rum komponerat Gustafs skål som han lärde ut till en grupp officerare vid flottan. Dessa hade samlats vid en punschbål på Skeppsholmen tillsammans med Bellman under revolutionsnatten och övat in sången. När kungen sedan passerade sjöng man för full hals: Gustafs skål!, den bäste kung som Norden äger... varvid kungen ropat högt tillbaka: "Tack för skålen"!
    När kungen senare frågade amiral Carl Tersmeden vem som komponerat den vackra sängen skall han ha svarat: "Allernådigste Herre, stadens kända poet, Bellman."
    Visan blev mycket omtyckt av kungen och fungerade under den gustavianska eran i princip som kungssång.