Sedan Strindberg 1879 slagit igenom med
Röda Rummet och därmed förnyat den svenska skönlitteraturen ägnade han sig under ett par års tid framför allt åt kulturhistoriskt författarskap.
Gamla Stockholm som utgavs 1880–82 blev snabbt en klassiker.
Svenska Folket I–II, som först publicerades i häften 1881–82 och därefter i bokform 1882, fick utstå hård kritik från fackmännen men har omvärderats av många i modern tid. Vilhelm Moberg betecknade boken som »ett pionjärverk» och som »en alltjämt i hög grad fängslande, levande och läsvärd bok – framför allt genom den strålande berättarglädjen hos upphovsmannen».
Med
Svenska Folket ville den radikale Strindberg göra något annat än vad Erik Gustaf Geijer gjort i sin berömda svenska historia: han ville inte som Geijer skriva konungarnas historia utan folkets historia eller, med hans egna ord, »en historia om det skenbart obetydliga» och ifrågasätta det »svenska» i en rad traditioner.
Bokens slösande rika bildmaterial med bl.a. många helsidesplanscher av Carl Larsson har överförts med modern teknik till denna nya upplaga.
Denna utgåva i nationalupplagan av första delen av
Svenska Folket är försedd med ordförklaringar. En redogörelse för verkets tillkomst och mottagande 1881–82 kommer att ingå i andra delen som utges senare.